Tidigare idag satt jag och pluggade på ett café, just nu läser jag internationella relationer. I den kursen har jag blivit introducerad för tre olika perspektiv som används som verktyg när man försöker tolka och analysera händelser och inslag i den internationella politiken. Dessa tre perspektiv är Liberalismen, realismen och konstruktivismen. Egentligen borde jag just nu sitta och skriva på en inlämningsuppgift men jag blev så jäkla förbannad och behöver skriva av mig innan jag kan fokusera på den uppgiften. Här följer anledningen till min irritation:Idag har jag läst om Vietnamkriget, vars oerhörda grymhet jag redan är ganska insatt i. Jag kommer nu göra antagandet att ni som läser detta också är insatta i USA:s proportionslösa krigföring mot Vietnam. Detta antagande gör jag mest för att befria er från ännu ett oändligt långt inlägg… Men jag kan kosta på mig att dela med mig av några talande fakta: En miljon vietnameser dog i kriget, och ytterligare två miljoner vietnameser dog av svält som en direkt följd av att USA besprutade stora delar av landet med dioxiner i ett försök att komma åt gerillan. Detta avlövade inte bara djungeln, som var syftet, det förstörde förstås också allt jordbruk som försörjde stora delar av befolkningen.
I alla fall ska dessa tre perspektiv försöka förklara denna konflikt. Och även om inget av dessa perspektiv, ensamt eller tillsammans, ger en tillräckligt tillfredsställande bild av Vietnamkriget så var det mer än bara en känsla av att inte vara nöjd som slog mig när jag gick igenom liberalismens förklaring.
Ett grundantagande som liberalismen gör är att demokratier ofta hamnar i konflikt med diktaturer och att demokratiska stater ser sig demokratins försvare. Därför förklarar liberalismen USA:s agerande i Vietnam som ett försvarskrig mot diktaturen i Nordvietnam, alltså ett försvar av demokratin och västvärldens värden. Man förklarar USA:s agerande som en följd av kommunisternas aggressiva agerande. Min första invändning blir då: Att Sydvietnam var en diktatur, men denna stöddes av USA. Enligt Genéve-avtalet skulle fria val hållas i hela Vietnam, detta förhandlades fram av kommunisterna och den då Frankrike-tillsatta sydvietnamesiska regimen. Det blev aldrig några val eftersom den västvänliga regimen motsatte sig detta. Varför? Jo, för att det fanns indikationer på att Sydvietnameserna skulle förlora valet! Så demokrati är bara bra och försvarbart om folket väljer ”rätt”. Liberalismen fina tal om västvärldens stater som demokratins försvarare faller lite platt. USA visade klart och tydligt att de inte var det minsta intresserade av demokrati.
Realismen menar istället att USA:s agerande ses som ett led i stormaktsrivaliteten med Sovjet. Och att kriget genomfördes i syfte att förhindra att Vietnam utvecklades till en kommunistisk stat. Egentligen kan man ju säga att de båda perspektiven förklara samma sak, bara det att realismen säger det rakt fram utan att linda in det i någon ursäktande smörja om att USA är demokratins försvare. Utan förklarar istället att USA inte ville att Vietnam skulle bli en stat i allians med Sovjet eller Kina, alltså en stat som skulle motarbeta amerikanska intressen i regionen.
Ja, jag måste väl nämna något om det konstruktivistiska perspektivet också; som förklarar USA:s agerande utifrån statens starka självbild av att vara en starkt anti-kommunistisk supermakt. Vilken hade mycket svårt att förlika sig med tanken att kommunismen genom Vietnam skulle stärka sin ställning i en del av världen där USA hade vitala intressen att försvara. Alltså bidrar även detta perspektiv, i motsats till det liberalistiska, en mer verklighetsbaserad, och framförallt en mindre ursäktande, förklaring.
En annan teori som liberalismen lägger fram i ett försök att förklara händelseförloppet i Vietnam är misstagsteorin. Den bygger på att USA styrdes av goda avsikter, men att de i flera avseenden misstolkade Nordvietnams och NFL:s agerande. Vidare säger man också att USA:s politiska ledning tappade greppet om händelseutvecklingen och kriget fick en egen dynamik. Att USA till sist kunde dra hem sina trupper förklaras med att de ansvariga amerikanska politikerna fick en ökad insikt. T.ex. genom den stora opinionen mot kriget. Hela misstagsteorin handlar enbart om att reducera, om inte helt ta bort, det stora ansvar som USA bär för de oerhörda lidande som Vietnamkriget innebar. Inte bara för vietnameserna, nära 60 000 amerikanska soldater dog i kriget och av de flera hundratusentals soldater som kom hem blev livet aldrig detsamma. Att säga att politikerna tappade greppet om kriget är en underdrift, men det borde snarare göra ansvaret ännu tyngre och inte tvärtom. Den ökade insikten som politikerna plötsligt och mirakulöst ska ha slagits av måste i själva verket vara en rädsla för de stora och revolutionära krafter som på länge hade skådats i USA.
Det finns egentligen mycket mer att säga, men jag skulle ju försöka att inte göra ett så långt inlägg. Det gick ju så där… Det jag egentligen ville ha sagt är följande:
Ju mer jag läser om liberalismen och dess tafatta försök att förklara världen, desto mer avsmak känner jag för den nedlåtande tonen, och desto mer förundras jag över hur någon över huvud taget kan godta dessa uppenbart bristfälliga och osmakliga modeller.
